Så var det dags igen! Den här gången har jag längtat efter den! Ägglossningshuvudvärken!
Nu vet jag att kroppen är färdig med missfallet och mensen på G. Än så länge har jag inte fört någon riktig statistik på den så jag vet inte om den kommer före, under eller efter ägglossningen.
Det börjar som vanligt med att jag vaknar och känner mig lite konstig i kroppen mest huvudet. Jag stiger upp, äter en hälsofrukost, tar en skvätt kaffe och tror att jag ska piggna till. Jag känner att idag känns det som en huvudvärk är på väg. Sen kommer den. Smygandes, först lite svagt sen starkare allt eftersom dagen går. När det är som värst går den i intervaller, lite svag värk hela tiden som plötsligt snabbt stiger till outhärdlig värk så att jag skriker rakt ut!
Denna starkaste värk varar i kanske en kvart och sen kommer spyorna, när jag känner att de är på väg brukar jag ta min hink och bära runt den under armen som en handväska.
Efter att det är avklarat mår man så mycket bätte tills det börjar om igen och igen och igen....
På kvällen brukar det ha gått över och jag kan sova och äta en liten lätt middag.
Jag har testat lite olika varianter för att slippa undan värken, tyvärr känns det som en omöjlighet.
Eftersom jag vill bli gravid kan jag inte ta ipren eller fan och hans moster.
Testade med druvsocker men det hjälpte inte.
Testade med att hinka i mig sirap men det hjälpte inte heller.
Nu senaste körde jag med att inhalera äppelcidervinäger och ha tom mage.
Jag slapp spyorna och huvudet gjorde inte fullt lika ont.
Visserligen kände jag att spyorna var på väg men hellre det än att faktiskt möta de.
Jag undrar hur ÄLhuvudvärk känns för andra kvinnor? När jag letar runt på internet hittar jag inga symtom bara att det förekommer.
-
-
Hej! Jag hamnade hos dig pga letande efter alkoholfria viner! :O. Nå det du skriver är väldigt intressant. En gång i tiden fick jag diagnos PCO-S av en förvisso överläkare i gynekologi, men ack så fel så fel ändå. Mitt problem var inte gles mens utan tvärtom, dagligt, ja dagligt piprinn i ett år!! varje gång mensen kom! Eller snarare aldrig slutade. Efter mycket tjafsande( din rubrik våga ifrågasätta), så kom vi fram till att nej det var INTE PCO-S, men pga detta var jag tvungen att läsa på en del för att förstå henne.
SvaraRaderaNej hos mig var det nån annan hormonrubbning och efter år och år och år av hormonätande och byten, ja jag har ätit hela apoteket. så gjorde de 2012 en hystektomi, alltså tog bort allt i stället. Så nu har jag inte denna sortens problem.
Det som dock föranledde mig att svara nu är din rubrik ÄL huvudvärk. Jodå jag minns tyvärr tydligt denna plåga. Men jag hade inte riktigt för det den typ av hemska besvär som du råkar ut för. Men huvudvärken specifikt förklarat här:
Jag hade en lätt, dov dock i hållande huvudvärk, ung som ett i vågor hamrande med gummiklubba på insidan av huvudet. Men det var när jag böjde mig ner som jag fick känna av den. Då blev den stegrande bultande som höll i sig en halvtimme, med nästan migränkänning, och svagt illamående.
Men aldrig mer än så i styrka för det.
Däremot hade jag mensvärk så jag på fullaste allvar undrade om äggstockarna kan spricka. Det fick jag aldrig svar på, men så kändes det verkligen, som en uppblåst ballong som kunde spricka, ja faktiskt.
Men innan menstrasslet som alltså tog sig i konstant dagligt blödande ett år per gång!! så hade ja dock väldigt regelbunden mens.
Och jag kände väldigt tydligt när det var på gång och ung vilken typ.
Så 10 dagar före, vid ägglossning, så var jag rastlös eller hade väldigt lätta ben! Ja faktiskt, allt kunde kännas bra, ung som att jag flög eller svävade fram. 2-3 dagar efter kom blytunga ben, verkligen alltså, lätt diffus huvudvärk och allmän olustigt mående, inte så himla dåligt men ändå så det inte var på topp iallafall.
Sen 3 dagar före mens. PMSD. Då fick folk passa sig för då kunde jag rent av "mörda" någon om de viftade fel med ögonbrynet. Spända bröst, uppsvullen, svårt att göra både nr 1 och 2, och kramper där bak i intervaller, tryckkänsla och obehag i både tarmar, magen i sig och då nedre regionen. Det satt i fram till mens, och där avgjordes det huruvida mensen blev lätt eller svår.
Var det realtivt lite mens( jag hade mycket riklig redan innan det blev tokfel), så måttet var behövde jag inte ha nattbindor på dagtid och kunde klara mig på 5 byten på en dag så var det ett mellanspel sas. Då hade jag istället hiskeligt ont i äggstockarna eller ledarna, vet inte riktigt, och intervallkramper hela dagarna.
Blev det i stället riklig mens, nattbinda och tampong hela dygnet runt och byten ca var 3 timme även med dessa då fick jag inte så himla vansinnes ont istället, men då krävdes det ombyten trosor och nya byxor med.
Så det är mitt svar på inlägget ÄL huvudvärk. Numera är jag alltså mensfri, men äter klimakteriehormoner. Men jag måste säga: Det är en gudabefrielse o slippa allt kladd ont o ursäkta om jag säger så, jävelskap den röda faran drar med sig.
vänligen numera vita madame :)