Minnena återvänder

På hemresan fick jag order om att komma och jobba nästa dag. Inte en enda dags vila fick jag, men strunt samma tänkte jag, jag har ju haft min semester och vilat upp mig.
Jag jobbade en vecka och sen tog jag ledigt en vecka.

Jag var rent slutkörd! Panikångesten gjorde sig påmind igen. Orkade inte någonting!
Så jag var tvungen att ta tjuren vid hornen, få mindre lön men må bättre.

De första dagarna var jag så slut att jag bara sov hela dagarna och hela nätterna.
Sen piggnade jag till men på dagarna var jag ensam hemma och då öppnades locket till alla gamla minnen jag förträngt.

Två olika personer har tidigare sagt att "minnes-locket" en dag kommer att öppnas men jag bara skrattade och sa; "nähädu! Inte för mig inte!"
Tänk så rätt de hade.
De sa också att det är mycket värre att förtränga än att prata ut, Rätt igen!

Allt jag velat glömma, allt kom tillbaka och det var så hemskt, jag bara grät och grät!

Jag trodde aldrig det skulle ta slut men efter en tid blev det bättre och minnena dök inte upp lika ofta.

Nu är det bättre och jag har börjat jobba igen, kroppen och knoppen har fått vila.
Men jag är ändå lite orolig för att minnena ska komma tillbaka av sig själva igen.