Ultraljudet

Efter två veckors lång smärtsam väntan fick jag äntligen komma till doktorn som skulle göra ultraljud på barnmorskemottagningen.

Jag var så nervös och rädd för att hon skulle hitta nåt fel istället för att hitta en graviditet.
Hon var väldigt trevlig och kände väl till att det för en liten procentandel inte syns något på urinprov.
Hon började med att spruta ut nån vätska på magen och sen under fem sekunder hålla en maskin mot magen.
Min första tanke var: öH? -Ska man lägga sonden eller vad den kallas SÅ långt ner på magen?
Efter fem sekunder utbrister hon:
NÄ DET SYNS INGET! VI FÅR TA ANDRA HÅLLET!

Så jag fick klä av mig nederdelarna och sätta mig i gynstolen. -För övrigt den första nånsin som jag suttit i.
Har alltid fått ligga ner och "äääända nere på kanten" så de "kommer åt ordentligt" "läängre ner, läängre ner" tills man tror att man ska glida av.

Så blev det dags för vaginalt ultraljud i cirka två minuter.
NÄ JAG HITTAR INGET.

Gissa om jag blev än mer orolig då!
Så letade hon en minut till men sa återigen: NÄ JAG HITTAR INGET.

Så jag fick flera olika svarsalternativ (inte precis vad jag hade väntat mig) :

* du är inte så långt gången
* du är bara gravid max två veckor
* du är inte gravid alls
* du har fått ett MA dvs du var gravid men det har tillbakabildats
* du har nåt annat fel -kanske nåt med tarmarna
* livmodern ser jättefin ut, allt är perfekt, precis som det ska vara

Jag blev helt villrådig och vet inte alls vad jag ska tro eller tänka.
Så jag bestämde mig för att boka tid hos min vårdcentral.
Jag somnade inte förrän klockan fem så hela dan idag har jag varit astrött och haft ont i huvet av för lite sömn.
Mitt magsår kom tillbaka av denna stress och nu har jag skitont i magen-verkligen skitkul!
Prick när de öppnade ringde jag och fick till svar att alla tider idag är fullbokade men eftersom du haft detta i flera veckor kan du vänta till imorgon. Så ring imorgon men ring då direkt när vi öppnar!
-Tack för den va!
Så där gick en sömnlös natt när jag oroade mig för att jag kanske fått nån hemsk sjukdom eller nåt annat som är fel inuti. Nu väntar mig ännu en sömnlös natt.

Men det värsta är att jag inte ens känner mig förvånad! -Sånt här råkar jag alltid ut för! Alltid alltid är det nåt konstigt med min kropp som läkare inte kan hitta!
PCO-S tog det 17 år innan de upptäckte. Reflux tog det 15 år. Pollenallergi tog det 20 år. Migrän tog det 10 år. Listan kan göras lång.

Nu ska jag ta ett bad med produkterna jag köpte i Helsingør:

och mannen ska använda sina inköp: