Fy fan så sjuk jag är idag!
Vaknade flera gånger inatt av huvudvärk o sen dess har natten förlöpt som ett fabriksschema!
10 min huvudvärk
5 min illamående
5 min spy
10 min må fantastiskt
Jag har redan varit o spytt 5 gånger, jag spyr t.o.m. upp luft! Sanslöst! Man tycker ju att kroppen borde fatta när det är tomt i magen.
Det konstiga är att gubben och jag åt samma saker igår men han mår skitbra medans jag måste se gårdagens middag i repris.
Nu har jag precis försökt mig på att ta två ipren, för att behålla de kom jag på att man kan göra som när man var liten, krossa de med teskedar, så hinner de förhoppningsvis göra lite nytta innan de åker upp igen.
Jag ringde sjukvårdsupplysningen och tänkte att de kanske vet hur jag kan blir frisk snabbare eller åtminstone få bort huvudvärken. Han jag pratade med tyckte först inte att jag var så "viktig" och vrålade ut: "VAD VILL DU ATT JAG SKA GÖRA DÅ?? SKICKA DIG TILL LASARETTET!!"
Tack för den liksom...
Jag har Verkligen otur med sjukvårdspersonal.
Det tog nästan 20 år innan de upptäckte att mitt ont-i-hjärtat helt enkelt var Reflux. Att mina svimmnings-och yreselanfall och svårt gå ner i vikt osv osv helt enkelt var PCO-S.
Jag måste säga att jag aldrig mått så bra som sen jag började äta rätt mat (igår åt vi kebab med pommes o majs med smör....[gubben vill ha LÖRDAGSMYS])
Förr i tiden var jag sjuk VARENDA ÅR, flera gånger om året med feber,rinnande näsa, ögon, svullen i hela huvet, jag var så väck så jag knappt visste vad jag själv hette.
Men sen jag började äta rostat bovete, kamutvete, parboiled fullkornsris, röd Quinoa varje dag har jag bara varit sjuk TVÅ gånger och BÅDA gånger var det så milt så jag t.o.m. kunde jobba. Har ALDRIG hänt förr, någonsin.
Jag tror mitt immunförsvar har blivit mycket starkare av främst Bovete och Quinoa.
.
-
-
Hej! 20år gammal och fick min diagnos för PCOS fastställd i November. Sedan dess har mitt liv förändras då jag är deprimerad konstant och lider av fruktansvär behåring överallt. Min fråga till dig är då; Hur lyckades du acceptera att du har denna "sjukdomen"?
SvaraRaderaJadu, det var verkligen inte lätt. Första tiden grät jag hysteriskt och tyckte att det var så hemskt orättvist att jag skulle få detta och än värre att jag fötts med detta och inte fått veta det förrän jag var 25+. Sjukvården är verkligen fantastisk, de kan ingenting. Jag tänkte konstant på alla de år jag fått lyssna på "men banta", "tjockis" och alla år jag omöjligt kunnat gå ner i vikt och alla mina yrselanfall, alla mina svimningar, all min huvudvärk. Hela min tonårstid. Så många år jag fått lida på grund av okunniga människor. Jag hade ett stort behov av att skylla på någon. Jag ville att det skulle vara någon annans fel. Jag mådde så dåligt så jag försökte skylla mina gener på min pappa. Nu ångrar jag att jag skyllde på honom. Det var ju aldrig hans fel, det var ingens fel men när man mår dåligt är det svårt att se. Efter den första tidens gråt och depression då jag var dag såg ner på min tallrik och bara såg hur maten förstör mig men att jag ändå måste ha mat satte jag igång med att leta information. I Sverige verkar de knappt kunna ett skit om PCO-S men i USA däremot känns det som om de har en outtömlig kunskap när det gäller PCO-S. Jag har PCO-S det kommer aldrig att försvinna, det är ingen sjukdom. En sjukdom kan man i de flesta fall bli frisk från. Detta är en typ av gener, detta är mina gener. Jag måste lära mig leva med de. Jag bestämde mig för att slåss! Nåde den människa som vågar kalla mig tjock! Aldrig mer ska jag bli kallad det. Om jag kan acceptera mig själv ska jag minsann banka in acceptans även i andra människor. Det var lite jobbigt i början, speciellt att berätta sådana jobbiga privata saker om sig själv, men jag mötte stor förståelse av alla och alla tittade på mig med stora ögon och tyckte det var synd om mig. Alla utom mina släktingar. De får jag fortfarande slåss med, där blir det många bråk men de ska minsann få lära sig att behandla mig rätt oavsett hur mycket jag väger.
SvaraRaderaJag äter rätt mat, jag vägrar lyssna på sjukvården som inte kan ett skit och som inte har gjort mig någon som helst nytta. Jag tittar på resultat av forskning på riktiga människor inom lågkalorikost, PCO-S och ålders-Diabetes Typ 2.
Jag ska leva, så här ser jag ut, jag ska inte behöva anpassa mig till samhället och media, det är dem som ska lära sig att vi är alla olika och de ska lära sig om PCO-S och Diabetes. Diabetes verkar de flesta människor tro beror på att man under hela sitt vuxna liv suttit hemma och ätit och ätit och inte rört på sig. Jag förklarar att det finns tre sorters Diabetes, barn(typ1), ålders(Genetisk-typ2), ålders(dåliga vanor-typ2). Bara man har en bilring så sitter man automatiskt hemma tror de smala människorna som kan äta godis var dag. Jag äter barnportioner men jag har PCO-S så då ser jag ut så här. Det känns så mycket bättre efter den första tiden chock och oundvikliga depression att sakta men säkert för var dag som går intala sig själv att detta är jag, så här ser jag ut och finns det någon alls där ute som vägrar acceptera mig är de inte värda ens min blick.
bovete e jättebra!
SvaraRadera